Kommentar: I väntan på statsministern

Startsidan

Opinion

Kommentar

2010-03-15 08:37
Kommentar: I väntan på statsministern

Det finns en passus i 2:a Mosebok 18 som varje ledare borde läsa och meditera över. Det är Mose svärfar prästen Jetro som talar om vad som är en ledares viktigaste uppgift. Fritt tolkat säger Jetro: ”Du skall visa dem den väg de ska vandra och du ska lära dem vad som är rätt och fel. Allt annat överlåter du till dina medarbetare som du har förtroende för.”
Att kunna visa på målet, vart man är på väg, har enligt en samstämmig forskning visat sig vara en av de absolut viktigaste ledaregenskaperna. Dynamiska och tydliga visioner kommuniceras emotionellt och ger energi. Frågan om vad som är rätt och fel handlar om värderingar och kultur. Den person som har den högsta positionen i organisationen är också den som har huvudansvaret för kulturbyggandet.

De senaste veckorna har inrikespolitiskt dominerats av tre debatter kring förhållanden som egentligen aldrig tidigare setts i vårt svenska samhälle. I Malmö har ett stort antal familjer tvingats flytta från sin stad på grund av ständiga trakasserier från extrema vänstergrupper och muslimer. När Göran Hägglund i Agenda påpekade vilka personer det var som förföljde judarna svarar den eventuellt nya statsministern att hon blir upprörd. Inte över vad som händer utan att gruppen muslimer nämns. Det måste vara svårt att aspirera på statsministerämbetet och ändå vara en av de få människor som inte vet om att det finns ett sekelgammalt hat från många muslimska grupperingar mot judar.
I Södertälje händer samma sak fast tvärtom. Det är kristna grupper bland assyrier och syrianer som vill rensa sina bostadsområden från muslimer. Detta trots att man under lång tid levt i fredlig grannsämja.
Så har vi rondellhunden och Lars Vilks. Tvärtemot den svenska grundlagen vill upprörda islamister hämnas profeten genom att mörda Vilks. Till och med i en liten håla på landsbygden i USA har ryktet spritt sig och en kvinna med stulet pass tar på sig uppgiften för att få bli martyr. Hennes kompanjoner hittar man på Irland.

För tio år sedan hade vi knappast kunnat tänka oss att händelser av det här slaget, som på det grövsta sätt bryter mot den svenska värdegrunden, skulle inträffa. Många svenskar, både nyinflyttade och etniska är djupt oroade över hur dessa konflikter ska utvecklas. Men våra ledande politiker tycks leva kvar i föreställningen att mångkulturalism består i att dansa folkdanser och laga mat tillsammans. Men om inte statsministern och oppositionsledare och alla andra ledare i landet med kraft vågar hävda vår kultur och våra värderingar, vem ska då göra det.
Politiker tänker på nästa val. Statsmän tänker på sina barnbarn. Ingenting kan vara viktigare än att slå vakt om den fred och frihet i vårt land som gjort att människor från hela världen sökt sig hit. Men det är precis lika viktigt att göra klart för dem som bryter mot denna värdegrund, att om de inte vill följa svenska lagar och regler får de söka sig till ett land där de känner sig mera hemma. Tänk om statsministern någon gång, och förresten ofta, förklarade detta i sina tal och mediaframträdanden. Dessutom utan några insmickrande försök till förklaringar och överslätanden. För övrigt finns det kanske någon nutida ledarskapskonsult a la Jetro som kan bistå oppositionsledaren Mona Sahlin med några goda råd inför hennes eventuella nya position som statsminister.

Bert Stålhammar

Kommentarer

Lägg till ny

RSS