|
2010-03-10 06:45 |
Kommentar: Aningslös syn på sexualitet |
Som nykristen var jag lika förtjust i Jesus som jag var övertygad om
det självklara i devisen ”All kärlek är bra kärlek”. Kommen från den
gröna vänstern såg jag det som en fråga om frihet och jämlikhet att var
och en själv skulle få älska och ha sex med vem som helst och när som
helst, så länge det inte rörde sig om rena övergrepp. En syn på
sexualitet och samlevnad som jag hade fångat upp av den politiskt
korrekta tidsandan.
I dag anser jag att den synen var och är naiv, aningslös och direkt
skadlig för såväl individen själv, de närmaste som samhället i stort.
Det som håller på att hända i vår syn på sexualitet är något som oroar
mig i hög grad.
I veckan som har gått rapporterade kvällstidningarna om ett syskonpar,
en 17-årig flicka respektive en 20-årig man, som har blivit anmälda för
att ha haft samlag med varandra. De blev påkomna av mannens gravida
sambo i samband med hennes födelsedagsfest i nämnda kvinnas hem. Det
senaste jag läste var att fallet skulle upp i Kalmar tingsrätt. Det
högsta straffet för brottet ligger på ett års fängelse.
Detta är något som Aftonbladets krönikör Karin Ahlborg upprörs över.
Inte det incestuösa förhållandet i sig, alltså. Nej, hon upprörs över
att den sortens handlingar och relationer alls är kriminaliserade. I en
häpnadsväckande kröniketext raljerar hon över det, i hennes tycke,
”störtlöjliga” i ”att släpa en 17-åring och en 20-åring inför rätta för
att de haft sex” och menar att det ”låter som rena medeltiden i
[hennes] öron”. Texten avslutas med att hon liknar den aktuella
lagstiftningen vid att stena en otrogen kvinna.
Men det slutar inte där. I de närmare 300 kommentarer som hunnit trilla
in när jag skriver dessa rader anser en chockerande majoritet att det
mest kontroversiella i sammanhanget är lagstiftningen och inte incesten.
Hur har det kunnat gå så långt att en etablerad journalist i en
rikstäckande tidning oförfärat kan gå ut och försvara incest? Den
frågan har jag ställt mig. Svaret är att detta är resultatet av en
långsam men obeveklig process. När vi en gång bestämde oss för att
separera sexua-liteten från reproduktionen och familjebildandet, var
det som att vi öppnade Pandoras ask. För att kunna göra den
separationen blev nästa steg att förneka oföddas mänsklighet och
trivialisera aborter. Därefter började vi hävda att sexualiteten endast
angår den/de som ut-övar handlingen. Den enda regeln för godkända
sexuella handlingar blev en princip om ”vuxenhet och ömsesidighet”.
Vidare beslöt vi oss för att degradera kärlek till att handla om
könsdrifter och känsloimpulser. Steget därifrån var sedan inte långt
till att påstå att ”all kärlek är bra kärlek”.
Så hamnade vi till slut här. Med Karin Ahlborgs försvar av incestuösa
relationer mellan helsyskon. Hur mycket jag än önskar att det vore ett
makabert undantag tvingas jag ändå inse att det tvärtom är symtomatiskt
för vår tid.
I Karin Ahlborgs värld är mina värderingar omoderna och medeltida. På
det svarar jag: hellre det än att vara anhängare av den närsynta,
egoistiska och ohejdade hedonism som hon förespråkar. Rätt sak på rätt
plats, Karin Ahlborg!
Nasrin Mosavi Sjögren
student och samhällsdebattör
|
|
|