Världen idag

fredag 10 september

Ett skolexempel på DDR-samarbete

Ruben Agnarsson om SÄPO-arkivets hemligstämplande kring Stasi.

Startsidan

2010-03-05 12:15

Andre Norman var en av Massachusettsfängelsernas värsta fångar. Men efter ett möte med Gud har han i dag sin egen verksamhet där han arbetar världen över med att hjälpa olika typer av människor. Foto: Erik Lundström

Han mötte Gud i fängelset

Andre Norman berättar om uppväxten, fängelsevåldet och vägen till frihet

STOCKHOLM Andre Norman var en av Massachusettsfängelsernas värsta fångar. Han slog och knivskar dagligen andra interner. Hans enda mål var att bli delstatens värsta fånge.
Men då kom Gud – och hela livet fick en annan inriktning.

Världen idag träffar Andre Norman, 42 år, i Fryshuset på sitt korta Sverigebesök.
Det är svårt att få ihop hur mannen som sitter framför mig och äter chokladkaka var en av den amerikanska delstaten Massachusetts värsta fångar.
Andre Normans berättelse handlar om en grovt kriminell fånge som fick möta Gud. Han driver i dag behandlingsverksamheten Project footprints som arbetar med nysläppta fångar från amerikanska fängelser.
Och Andre Norman vet hur det är att sitta inne. Han har tillbringat mer än 14 år i på insidan.
Snabbt blev hans mål i fängelset att bli nummer ett bland fängelsesystemets 35 000 fångar.
– Men man blev inte det genom att spela basket eller något sånt, utan genom att slåss, knivskära och misshandla andra fångar, så var systemet.
Hans fängelsegäng slog dagligen andra fångar, vilket gjorde att han steg i graderna och till slut blev nummer tre i delstatens fängelsesystem.
Han berättar att han till följd av sina slagsmål ofta blev satt på isolering, men också fastkedjad i sängen och tvångsmedicinerad.

Han växte upp med sina fem syskon i Boston. Det var mycket bråk hemma och tidigt fick Andre Norman och hans syskon bevittna hur fadern slog modern.
– Det lärde mig att det är okej att slå människor man älskar, säger han.
Han växte upp i en del av Boston där svarta barn bussades till skolor för vita elever.
– Folk kastade sten på oss och kallade oss för saker, vilket lärde mig att jag måste försvara mig själv och inte lita på vuxna.
Han berättar att han ofta stod ensam i sina processer eftersom ingen vuxen satte sig ner med honom för att samtala, i stället fick han leva med ständiga uppbrott och tuffa situationer. Det gick snett i skolan och han hamnade i ett gäng, vilket ledde till våld, droger och kriminalitet.
– Jag blev en gängmedlem på heltid, vilket gjorde att jag försörjde mig på att råna, speciellt langare eftersom de, till skillnad från gamla tanter, hade pengar.
Livsstilen gjorde att Andre Norman 18 år gammal hamnade i fängelse.
Inget straff hjälpte på den arga fängelsekunden. Andre Norman dömdes vid flera tillfällen för mordförsök i fängelset och fick även bevittna mord, våldtäkter och självmord i Massachusetts fängelser.
– Ett fängelse är en hård plats. Står man inte stadigt faller man.

Men en dag när Andre Norman var på väg att knivskära sju personer talade Gud till honom.
– Han sa ”Gör inte det här, du har ett val”.
Han gick tillbaka till sin cell medan han bokstavligt talade med Gud.
– Det var en rak konversation. Det var inga tungotal eller att väggarna flög eller något sånt. Det var en klar röst från himlen.
Men Andre Norman blev arg på Gud. Han frågade Gud varför han kom nu och inte när hans pappa slog mamman eller när folk kastade sten på honom utanför skolan.
– Gud hade inte existerat där jag kom ifrån, men nu kom han. Jag sa att han borde gå till dem som är i kyrkan och som ber till honom, inte till mig. Jag sa till Gud att han skulle lämna mig i fred. Man kan argumentera med Gud, men aldrig vinna, säger Andre Norman och skrattar.

Han satt i sin cell i tio minuter och bara konverserade med Gud. Det slutade med att han la tillbaka kniven under sin madrass.
– Gud blockerade min väg till att bli fängelsekung, så då fick jag göra något annat, hitta en ny strategi.
För första gången under fängelsetiden kände Andre Norman att han ville bli fri.
– Jag hade aldrig tänkt så förut, jag ville ju bli kung där. Men jag tänkte att kunde jag inte bli kung var det ingen idé att vara i fängelset.

Han fick en ny livsstil i fängelset som bland annat innebar att han parallellt med juridikstudier började läsa in det han missat i skolan. Han arbetade på sin ilska och gick i regelbunden terapi. Och med ett livstidsstraff hade han ju tid.
– Jag arbetade 20 timmar per dag i fängelset. Jag var tvungen att bli bättre än alla andra, med tanke på mitt förflutna, eftersom min historia talade mot mig. Det tog tid att bygga upp ett nytt förtroende, säger han.
Varje morgon ställde han sig frågan vem som skulle döda honom i dag och vid fem tillfällen försökte de andra fångarna döda honom.
Det blev ytterligare åtta långa år i fängelset, innan det var dags att komma ut.
– Jag överlevde fängelset och började plugga på universitet när jag kom ut.
Samtidigt arbetade han i en kyrka med att utveckla ett program för gängmedlemmar, vilket ledde honom till arbete i Boston, Philadelfia, Baltimore och New York.
I dag har han sin egen verksamhet där han arbetar världen över med att hjälpa olika typer av människor. Hans målgrupp är bred och han föreläser regelbundet bland affärsmän, professorer, pastorer, poliser, i kyrkor och i ungdomsverksamheter.
– Först trodde jag bara att jag kunde hjälpa fattiga svarta pojkar, men sen kom jag till en punkt där jag inte definierar vem jag kan hjälpa, utan Gud är min guide.
– Mitt kall är att arbeta med människor i högrisk och de som arbetar med dem, säger han.

Erik Lundström
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Kommentarer

Lägg till ny

RSS

Gustaf Mannheimer - Fantastisk story

|2010-03-08 07:46:35

Älskar den här sortens berättelser. Lyfter verkligen min dag. Gott att ni skriver positiva nyheter också!

Sen undrar jag om Filadelfia syftar på den amerikanska staden Philadelphia? Misstänker att författaren har sprungit lite väl mycket nere på Rörstrand... eller?