Kommentar: Burkor, twitter och lyxväskor

Startsidan

Opinion

Kommentar

2010-02-05 05:00
Kommentar: Burkor, twitter och lyxväskor

Det går inte riktigt att känna igen politiken. Visst finns de alldeles vanliga ingredienserna där, med partiledardebatter i radio och tv ofta följda och bombastiska och ”malliga” besserwisser-kommentarer och ledare. Bara den delen av politiken är för övrigt fascinerande och värd att stanna upp ett par meningar inför.
– I Aftonbladet säger man det rent ut: Allt som inte sägs av sossar är fel eller bedrägeri. Tryter de egna argumenten från Svenning eller Klein kan de alltid citera Östros som pålitlig ”allt-vad-Alliansen-gör-är fel”-demagog.
– Dagens Nyheter har just den där lite malliga och översittande tonen på ledarsidan, avundsjuk beundran av Reinfeldt, men inte helt uttalat – för liberaler är ju inte moderater.
– Svenskan kämpar med att hålla sig kritiskt moderata men allt mer partiorganiserat (M).
– TV4 är närmast komiska i att vara så populistiskt socialdemokratiska de kan utan att säga det med ”politiska ord”. Ofta känns det med TV4 som om regeringsskiftet 2006 aldrig har inträffat.
– Och sen kommer SVT och Mats Knutson. Han har dess bättre inte riktigt hittat in i KG Bergströms kostym ännu, och han kämpar närmast krampartat för att vara både neutral och partisk på samma gång.

Karikatyr, ja, visst men inte alldeles orimlig. Gemensamt är att kommentarer och ämnesval oftast handlar om samma fråga. Metoden är sedan att spetsa till frågan till ytlighet eller skandal. Burkadebatten är ett lysande exempel. En pseoudodebatt (300 burkor i Sverige), en populism i rädsla för Sverigedemokrater, eller ett sätt att medvetet undvika de svåra sakfrågorna.
I grunden blir det här helt enkelt odemokratiskt. Det blir ett svek mot medborgarna/väljarna och det blir en rundgång mellan en liten elit av några få journalister och politiker som till slut känner varandra in på huden. Först kan allt se ut som mångfald och öppenhet, men verkligheten kokar ofta ner just till en burka eller till en dyr Louis Vuitton-väska som ny symbol för en svensk arbetarledare. Lite känsligt, men också lite löjligt, därför att allt skymmer frågorna som handlar om vanligt folks vardag.

Det här är en del av den nya politiska verkligheten. Men den har också en annan sida som handlar om ett nytt klassamhälle, den nya ”nätadeln”, de som struntar i väskor och partiledardebatter och som för en helt egen debatt i hundratals debattfora på nätet. Den debatten når hundratusentals människor. Den är ofta sofistikerad, men förefaller också att tendera till enfrågedebatter. Men då handlar det ofta om frågor för grupper som lever via nätet. Frihetsfrågor av FRA-typ blir lätt viktigare än jobb och socialförsäkringar.
Jag erkänner gärna en viss egen förvirring i allt detta. I september ska jag ju ha min uppfattning klar och nu i februari berättar ”gammelmedierna” bara om burkor och lyxväskor.
De sociala medierna saknar mest perspektiv eftersom de så gärna ”twittrar” sina omedelbara reflexreaktioner eller ”facebookar” verkligheten hellre än samtala med och möta verkliga människor.
Den enda slutsats jag kan dra är att jag måste bli ändå mera mediekritisk och lägga ner ändå mer jobb på att få veta ”hur allting är egentligen”. Välkommen med i klubben!

Siewert Öholm
redaktör, Världen idag Arbetsliv

Kommentarer

Lägg till ny

RSS